Det är ett känt faktum att människor som byter land kommer i kontakt med en annan kultur, som de inte kan så mycket om. Under en tid kan de förlora känslan av kontroll över tillvaron som de så gärna vill ha. Känslan av kontroll över vårt liv får vi till stor del i den kultur som vi är socialiserade i, enligt Triandis.
Kulturen förser människan med traditioner som informerar människor om vad som fungerat i det förgångna och vilka beteenden som fungerar nu. Vidare påverkar kulturen hur man väljer ut, tolkar, bearbetar och använder information.
En stor del av den trygghet man får inom en kultur har med sederna att göra. Människan återupptäcker inte världen varje morgon. Vi reagerar på olika saker och förväntar oss att bete oss på sådana sätt som är vanliga för oss. När vi befinner oss i främmande miljöer, när andra beter sig på sätt som vi inte förstår, känner vi att vi har förlorat kontrollen och vi kan tro att människor är opålitliga. Det är väldigt få människor som vet och förstår att det är en kulturkrock som försiggår.
Människor som känner att de har förlorat kontrollen känner sig mycket deprimerade och hjälplösa. Självkänslan, känslan av att man guder, sjunker drastiskt. Dessa känslor amplifieras när auktoriteter och signifikanta andra förkastar eller försvårar kontakten. Dessa känslor kan till och med resultera i fientlighet mor den andra kulturen och oförmåga att delta i andras handlande. Resultatet blir i detta fall en negativ intergruppattityd och mycket formellt socialt beteende.
Den uppfattade olikheten växer genom undvikande och formalitet. En viktig del i den här processen är attributionen som vi gör. Attributionerna hjälper oss att förklara människors beteende i värdkulturen. När interaktioner sker under dessa förhållanden domineras perceptionerna av stereotypier och attributionerna blir felaktiga och detta leder till ännu mindre känsla av kontroll och ännu större kulturkrock.
Enligt Triandis är det enda sättet att komma ifrån denna känsla av hjälplöshet att lära sig det nya språket, möta befolkningen och anpassa sig till seden, upprepa handlingar tills man har internaliserat dessa och tills dessa blir en självklar del av sitt beteende. När man sedan umgås med sina "egna" kommer de här beteendena automatiskt att kunna stängas av. Helst skall man i första skedet av sin vistelse i ett annat land undvika kontakt med människor från det egna landet.
(2002)
Kulturen förser människan med traditioner som informerar människor om vad som fungerat i det förgångna och vilka beteenden som fungerar nu. Vidare påverkar kulturen hur man väljer ut, tolkar, bearbetar och använder information.
En stor del av den trygghet man får inom en kultur har med sederna att göra. Människan återupptäcker inte världen varje morgon. Vi reagerar på olika saker och förväntar oss att bete oss på sådana sätt som är vanliga för oss. När vi befinner oss i främmande miljöer, när andra beter sig på sätt som vi inte förstår, känner vi att vi har förlorat kontrollen och vi kan tro att människor är opålitliga. Det är väldigt få människor som vet och förstår att det är en kulturkrock som försiggår.
Människor som känner att de har förlorat kontrollen känner sig mycket deprimerade och hjälplösa. Självkänslan, känslan av att man guder, sjunker drastiskt. Dessa känslor amplifieras när auktoriteter och signifikanta andra förkastar eller försvårar kontakten. Dessa känslor kan till och med resultera i fientlighet mor den andra kulturen och oförmåga att delta i andras handlande. Resultatet blir i detta fall en negativ intergruppattityd och mycket formellt socialt beteende.
Den uppfattade olikheten växer genom undvikande och formalitet. En viktig del i den här processen är attributionen som vi gör. Attributionerna hjälper oss att förklara människors beteende i värdkulturen. När interaktioner sker under dessa förhållanden domineras perceptionerna av stereotypier och attributionerna blir felaktiga och detta leder till ännu mindre känsla av kontroll och ännu större kulturkrock.
Enligt Triandis är det enda sättet att komma ifrån denna känsla av hjälplöshet att lära sig det nya språket, möta befolkningen och anpassa sig till seden, upprepa handlingar tills man har internaliserat dessa och tills dessa blir en självklar del av sitt beteende. När man sedan umgås med sina "egna" kommer de här beteendena automatiskt att kunna stängas av. Helst skall man i första skedet av sin vistelse i ett annat land undvika kontakt med människor från det egna landet.
(2002)
Kommentarer
Skicka en kommentar