Den stigmatiserade har samma referensramar som de normala och därmer samma värderingar. Det är anledningen till att han/hon även sedan han uppräckt att det finns något att skämmas för i sin person, anser sig innerst inne vara normal. Skammen och de normalas behandling utav honom som oftast reducerar den stigmatiserade individens livschanser leder lätt till självnedvärdering.
Erkännandet av att man har ett stigma kan leda till olika reaktioner hos den stigmatiserade:
Han kan försöka rätta till sitt stigma genom t ex plastikoperation.
Han kan lära sig att klara av det mesta som de normala kan.
Han kan bryta med verkligheten och hitta egna tolkningar.
Han kan utnyttja stigmat som en ursäkt för att låta bli att utföra sina plikter.
Han kan se sitt stigma som en välsignelse, personlig mognad.
Han kan välja att isolera sig från de normala, eftersom blandade kontakter kan leda till osäkerhet, känsla av att vara ifrågasatt, privatlivet utsatt för ett intrång.
Han kan växla mellan isolering och blandade kontakter.
De normala kan uppfatta en interaktion med en stigmatiserad som en pinsam situation. De kan vidare uppfatta den stigmatiserade som alltför påträngande eller för skamsen. De kan också ignorera stigmat eller den stigmatiserade.
De egna och de visa
Att ha ett stigma innebär en avskärmning från sig själv och från samhället i stort. Man kan söka tröst hos de egna eller hos de visa.
De egna är personer som har samma stigma och i vars sällskap individen kan känna sig hemma och oberörd av dennes defekt. Det är ändå som att leva i en halv värld eftersom de stigmatiserade har de normalas referensramar och detta btyder att han behöver samhället i stort också. En del av de egna kan göra ett yrke av sitt stigma och kan bli representanter och talesmän för personer i den egna stigmagruppen.
De visa är normala personer som tagit ställning till stigmatiserade. De kan arveta på insitutioner eller vara släkt med den stigmatiserade. De som bär på en sådan stigma kan anklagas för att ha för hög moral.
De moraliska karriären
En individ som har/kommer att få en stigma går genom socialisationsprocessen indelad i två faser:
1. Den stigmatiserade lär sig de normalas identitetsföreställningar.
2. Den stigmatiserade lär sig att han har ett stigma och konsekvenserna utav det. Detta sker på 4 olika sätt och man kan därför här upptäcka 4 mönster.
- medfött stigma
- leva i en kapsel
- får stigmat senare i livet
- byter miljö
Personer som inte föds med sitt stigma kan känna ambivalens till sitt jag och när han fått stigmat kommer hans relationer till både sina egna och de normala att vara ambivalenta. När det gäller sina egna kan de ge ett nytt "vi" och så småningom kan man lära sig att också de är normala. Att man känner sig normal skapar ambivalensen till sin egen stigmagrupp, men man behöver de för trygghet. I alla fall så innebär stigmans uppkomst alltid en vändpunkt i individens liv och ett ställningstagande.
Misskrediterad och misskreditabel
Att vara misskrediterad innebär att stigmat är synlig eller i alla fall känt av andra. Att vara misskreditabel innebär att man vill dölja sitt stigma.
Med social information menas den information som individen lämnar om sig själv. Det kan vara kroppsliga uttryck, språk, tal eller symboler. Symbolerna delas in i prestigesymboler, stigmasymboler och desidentifikatorer.
Olika tecken förmedlar också sociala information. De kan vara medfödda, permanenta eller tillfälliga, samt mer eller mindre tillförlitliga. Hur väl de syns, dvs. visibiliteten har avgörande betydelse. Varje person styr i viss ursträckning den sociala information han/hon lämnar om sig själv beroende och med hjälp av den personliga identiteten.
Kognitivt igenkännande syftar på vår kognitiva förmåga att känna igen sociala kategorier med hjälp av varseblivningen och placera någon i en viss grupp eller kategori vid själva åsynen av en individ. Socialt igenkännande innebär däremot att man känner en person personlighen och att man har en skyldighet att hälsa. När man är känd inom en viss krets som en bov eller ängel har man ett dåligt eller ett gott rykte. Det dåliga ryktets funktion är att utöva formell social kontroll.
Passering
Att passera kan innebära för en individ en splittring mellan två identiteter. Passering sker via informationskontroll. Man försöker kanske dölja eller utplåna stigmasymboler (ta bort en tatuering) eller spela att stigman beror på andra tillkommanden (brutit benet). Många delar upp världen i en en liten krets som vet och en stor som inte vet. Sina närmaste hjälper individen i sitt låtsasspel.
Skylning
Vissa personer försöker dölja sitt stigma genom att byta namn, eller utföra näsoperationer. Målet är dock att minska spänningen i interaktionen med de normala.
Ambivalens
Att ha ett stigma innebär att man inte lyckas leva upp till samhällets identitetsstandard. Man indelar då sitt eget i olika skikt: i dem som jag och de som har liknande med värre stigman. De som har värre stigman än mig själv behandlar jag som samhället gör det i övrigt. Denna indelning återspeglas i valet av vänner, äktenskapspartner (över gränsen, inom gränsen). Ju mer man umgås med normala, desto mer ser man sig själv som normal. I sin egen grupp finns det en tendens att man känner avsmak för andras självömkan, etc. Valet måste göras mellan att acceptera detta och stanna kvar eller gå sin väg.
Den yrkesmässiga presentationen
- Röja /dölja
- Blunda/Angripa
- Själv/grupp
- Självbedragare/autentisk
- Råd
- Normala/egna
- Normal/avvikande
- Fullvädig/mindervärdig
- Situationsmedvetenhet
Jag tror att Goffman här ville ge en beskrivning av hur en stigmatiserad kan välja att presentera sig inför en arbetsgivare i samband med att denne söker arbete, men samma sak gäller även i sociala situationer.
Relationer till den egna gruppen
Den egna gruppen anses vara den som man av naturliga skäl hör till, dvs. gruppen som har samma slags stigma. Här hittar man förståelse och en grund att bygga upp sin identitet på. Man anses av den egna gruppen som lojal och autentisk om man inte stöter bort dem. Andra grupper i samhället ses som inte verkliga, något som inte stämmer eftersom man ändå tänker enligt samhällets mönster.
Relationer till andra grupper
När man tittar på samhället i stort så upplever sig stigmatiserade ändå som normala. Ett imaginärt accepterande kan dock leda till en imaginär normalitet.
Avvikelser och normer
Normativa förväntningar i samhället leder till institutionaliserade normer. Vill man veta om sin olikhet är det till de normala som man bör vända sig till. Alla har erfarenhet av stigma, fast i många olika varianter. Identitetsnormerna alstrar avvikelser och lösningar på detta. En lösning är att individer erkänner normens existens men tillämpar inte den. En annan är att göra ett val mellan sina egna och de normala. Den tredje innehåller passering och skylning.
Den normale avvikaren
De stigmatiserade och de normala har samma allmänna mentala habitus och tillämpar normala strategier för att dölja avvikelserna. Människan klarar av att spela båda rollerna normalitet/avvikelse. Avvikelse är något som är normalt i samhället.
Kommentarer
Skicka en kommentar