Med etnisk eller kulturell grupp brukar menas vad som är unikt för en viss grupp av mäniskor. Begreppen syftar på att individer växer upp och socialiseras till en rad normer, värderingar och traditioner som individen införlivar som en del av sin identitet. De kulturella egenskaperna hålls levande genom kommunikation och interaktion mellan indivder som tillhör samma grupp samt genom att tillämpa de kulturella sederna och traditionerna.
Vad som leder till att den grupp människor utvecklar nationella eller etniska identiteter har att göra med skillnaderna som finns mellan de två. Den nationella identiteten har med stat och statsbyggande att göra. Den etniska identiteten utvecklas på en annans nations geografiska territorium och hamnar för det mesta i underläge i förhållande till den dominerande nationella identiteten.
Det uppstår således en maktobalans mellan de två, i vilken den nationella identiteten anses vara den normala och den riktiga och den etniska som den icke-normala och konstiga och oförmögna att leva ett värdigt liv. Med värdigt liv menas då ett svenskt liv.
Denna maktobalans beror delvis på att kultur och därmed etnicitet ses utifrån essentialism som perspektiv. Essentialismens anhängare uppfattar kultur och etnivitet som någonting statistiskt, oföränderlig och färdigt som man föds i och som man aldrig kan komma ifrån. Dessutom anser man att varje kultur har en essens som gör kulturen väldigt speciell och olik alla andra, en kärna omkring vilken alla andra värderingar kretsar. Man är efter jakt på det absoluta och svårföränderliga, något som Magnus Berg kallar för etnisk absolutism. Man anser dessutom att två kulturer krockar med varandra i ett eventuellt möte. Att etnicitet överförs från generation till generation, gör att etnicitet nästan uppfattas som en biologisk sätt att vara. Man anser dessutom att människorna är naturligt etnocentriska och främlingsfientliga och integration kan då inte komma på frågan eftersom essensen eller kärnan i kulturen gör att mötet endast leder till konflikter. Man blir svensk genom att födas av svenska föräldrar och genom att leva bland svenskar, punkt slut. Detta implicerar en föreställning om någonting unikt, rent och oföränderlig i svensk kultur som gör den speciell och distinkt från andra kulturer. Kulturen ses också som ett avgränsat fenomen, begränsad till vissa geografiska områden som sammanfaller med nationens politiska gränser. Detta är del eftersom kulturer har i alla tider påverkat varandra via resor, handel, litteratur, massmedia, vetenskap. Dessutom förändras kulturer från en tidpunkt till en annan, på grund av globala och lokala händelser som till exempel krig och industrialisering.
De likheter som finns mellan det gamla begreppet "ras" och kultur som den används i dagens offentliga debatt är många gånger slående. Föreställningarna om ras som har en lika lång historia som till européernas första möten med den öbriga världen. Kolonialisternas erövringar förklarades och rättfärdigades med föreställningar om att den mänskliha samhällsutvecklingen gick genom olika faser samt att européerna kommit längre än övriga mänskliga grupper och var klart överlägsna dessa. Begreppet "ras" skulle subtilt eller mera direkt, förklara skillnader mellan olika kulturer. Nästa steg var att dra förhastade slutsatser om att själva faktumet att det fanns yttre fysiska attribut såsom hudfärg, samt olika utseenden på människornas munar, näsor, ögon, osv. kunde användas som tillfredsställande argument för att förklara inre psykologiska och kognitiva skillnader och att detta i sin tur skulle förklara kulturella, ekonomiska och politiska skillnader mellan de olika grupperna. Vad som hände var att när man tittade på en människa så registrerade man vissa fenotypa särdrag och klassificerade människan som över- eller underlägsen i överrensstämmelse med vilken "ras" man trodde att han/hon tillhörde. Detta kan vara lika aktuellt i dag även om man använder dessa markörer för att bilda sig en uppfattning om vilken kultur individen kommer ifrån. Även om människor från andra kulturer under första eller andra generationen har försökt att bli väldigt svenska och gett upp språk, historia, riter och traditioner, lyser de med sin frånvaro från högre positioner i företagen, inom massmedian, etc. Ett annat tema som förekom var att kulturen, nationaliteten och mentaliteten var biologisk och ärftlig.
O'Dell uppmanar oss att se hur etniska identiteter konstrueras i en komplex process. Etniska gränser slås fast och aktiveras enligt Barth i specifika situationer. Vi blir inte medvetna om vår kulturella tillhörighet förrän vi kommer i kontakt med personer från andra kulturer. Etnicitet aktiveras inte alltid och inte på samma sätt för alla individer. Kulturen påverkar helt klart vårt beteende på subtila sätt. Men trots att kulturen i stor utsträckning formar socialt beteende och vår identitet, är kulturen inte den enda faktorn. Även faktorer som kön, religiositet, sexuell läggning och socioekonomisk klass formar våra identiteter. Vår identitet formas även av hur andra uppfattar oss samt hur vi behandlas av andra människor. Våra reaktioner styrs av omständigheterna i den givna situationen och detta kan ske väldigt subtilt. Idenitteter formas av många olika aspekter som antigen "frigör" människan eller "fängslar" henne. Självet påverkas även av kontakten med andra kulturer. Svenskar som är ute och reser kan ibland återvända till hemlandet med en thailändsk fru eller med seriösa tankar på att bli buddhister. På samma vis påverkas invandrare i det nya hemlandet. Eftersom de lär dig att överleva i två olika kulturer samtidigt, utvecklar de hybrididentiteter, som aldrig kan vara fullt ut svenska eller ursprungliga. Det som sker är att man så småningom börjar ifrågasätta värderingarna som inte längre håller och man ersätter de med "svenska" värderingar. Vissa vanor är svårare att bli av med än andra, men om man inser vilken nyta man har av dem blir det lättare. Andra saker vill man hålla kvar vid, t ex att man fortsätter uppfostra sina barn som föräldrarna har gjort.
Det är lätt att man glömmer bort att kulturer och samhällen är väldigt heterogena. Stora nationella befolkningar kan ha många olika kulturer. Företag genomsyras av olika kulturer och inom en och samma företag påverkas ens beteende och världsbild av den yrkesposition som man har. Dessutom har vi att göra med olika personlighetstyper. När vi ser på invandrare eller kultur som något statiskt eller homogen är det som att framhålla "Alla svenskar äter pizza", något som inte är sant. På samma vis är det inte sant att "Alla som äter pizza tillhör en och samma kultur". Det finns en tendens att se alla invandrare som en enda homogen grupp. Att inte se de individuella skillnaderna är en bidragande orsak till att man förklarar invandrarproblem i kulturella termer medan svenskarnas problem förklaras i socioekonomiska termer.
Avslutningsvis kan man säga att etnicitet är ett viktigt begrepp i dagens offentliga debatt och det Tom O'Dell försöker förklara och bevisa i sin artikel "Etnicitet i spänningsfältet mellan kultur och biologi" är att socialvetenskaperna har myntat ett nytt begrepp som heter "etnicitet" som en reaktion omot det som kan känas som det äldre begreppet "ras". Rasens biologiska föreställningar har emellertid inte riktigt lämnat våra djupaste antaganden om förklaringarna till skillnaderna mellan individer som tillhör olika kulturella grupper i samhället. Fär att förklara detta använder lhan dig av två konkurrerande syn på etnicitet och kultur. Det första kallas det konstruktivistiska perspektivet och det andra kallas för essentialism. Det konstruktivistiska perspektivet är essentialismens raka motsats. Konstruktivisterna ser kultur som en process medan essentialisterna ser kulturen som någonting statiskt och förutbestämt som inte ens tidens gång kan påverka. Att se kultur och etnicitet som sociala konstruktioner ger en mera realistisk förståelse av kultur och etnicitet och komplexiteten i dessa begrepp.
(2004)
Källa: Etnicitet i spänningsfältet mellan kultur och biologi, Tom O'Dell
Kommentarer
Skicka en kommentar